Saturday, March 22, 2014

[RECEX] Dylan Dog: De sista ljuva åren av Tiziano Sclavi

Tack till ADES MEDIA och Andreas Eriksson för recensionexemplaret!

Titel: De sista ljuva åren
Originaltitel: Gli Ultimi Immortali
Serie: Dylan Dog #2 (svenskutgivning)
Skapare: Tiziano Sclavi
Manus: Giovanni di Gregorio
Illustratör: Nicola Mari
Svensk redaktör: Andreas Eriksson
Sidor: 97
Format: Seriealbum (Paperback; ADES MEDIA)
Release: 2014

På äldreboendet Garden Paradise i England bor personer som levt så länge att man kan tro att de är odödliga. När mardrömsdetektiven DYLAN DOG får i uppdrag att hitta orsaken till deras långa liv, dröjer det inte länge innan Garden Paradise drabbas av våldsamma dödsfall...

RECENSION
Jag fick ett melj häromveckan från Andreas Eriksson gällande om jag skulle vara intresserad av en, för mig, helt okänd comic från Italien som nu är under nyöversättning på svenska. Jag läste synopsisen och tänkte att jajamän, det här låter riktigt spännande. En före detta polis som tagit sig an yrket som mardrömsdetektiv (kom igen, bara yrkestiteln låter ju suverän), hur kan jag tacka nej till något sådant? Så jag bad om att få läsa första seriealbumet (då detta är nummer 2) och fick det på PDF... Jag var inte jätteimponerad, tyvärr. Jag tyckte att första albumet var nästan på gränsen till löjligt, då karaktärerna inte alls berörde mig utan var snarare lite irriterande och naiva? Jag kände heller inte att det var första delen i en serie eftersom jag inte fick så mycket förklarat för mig. Jag var förvirrad, själva intrigen var bara lite intressant och karaktärerna... meh. 

Men så fick jag hem det här seriealbumet, i fysisk form den här gången, och läste det... MYCKET BÄTTRE. Intrigen var spännande och udda, det fanns mycket mystik på plats och slutet var inte alls vad jag väntade mig. Jag tyckte väldigt mycket bättre om den här berättelsen än den första jag läste och jag hade väldigt svårt från att lägga ifrån mig det. 

Åter igen tyckte jag inte att karaktärerna var särskilt utvecklade eller komplexa - karaktärsutvecklingen stod i stort sett stilla, vilket aldrig är ett plus, och jag kände inte att jag kunde relatera till dem. Dylan Dog själv må kanske ha en del brister som skulle kunna göra honom lite lättare att relatera till, t.ex. han tvivlar mycket på sig själv och sina kunskaper, då han inte har så mycket erfarenhet inom sitt yrke ännu, och även hans rädsla för höjder skulle kunna ses som något som förmänskligar karaktären. MEN, hans bristande erfarenhet går nästan till gränsen så att en undrar varför han egentligen tar sig an de uppdrag han gör. Han verkar inte veta någonting alls om det övernaturliga, vilket gör honom till en inte så trovärdig mardrömsdetektiv. Hur kan folk se upp till och höra till hans råd om han inte ens själv vet vad han sysslar med? Hmpf. Jag kände inte att han var en särskilt duktig mardrömsdetektiv - en duktig detektiv och medmänniska, dock, det är han absolut. Han lyssnar till de andra karaktärerna och är öppensinnad, samt reagerar väldigt starkt när andra poliser inte verkar ta dödsfallen seriöst. En duktig medmänniska, det är Dylan Dog allt.

De flesta karaktärerna på ålderdomshemmet tyckte jag hade väldigt intressanta historier, men vi fick inte se så mycket av dem - vilket inte är negativt, då det bidrog till det gripande slutet. Jag tyckte speciellt om den gamla damen som hade alzheimers och påstod sig vara vampyr, då hon var väldigt underhållande att lyssna (läsa?) på.

Ytterligare en karaktärsgrej som jag störde mig på - Dylans förhållande med läkaren på ålderdomshemmet. Ursäkta, men vart kom det ifrån? Helt plötsligt började de klä av varandra och inte långt därefter verkade det som om de var djupt förälskade nästan. Va? Jag hängde inte alls med i den utvecklingen och det kändes lite... out of place. Som om relationen endast fanns där för att ytterligare spela på hur charmig och vilken kvinnotjusare Dylan Dog är. Jag...va... nej, jag förstod det inte. Det kändes onödigt och omotiverat.

Illustrationerna passar väldigt bra till berättelsen som de ska visa och jag tyckte att språket karaktärerna använde sig av var tydligt och välplacerat. Bra där!

Sammanfattningsvis tyckte jag bra om det här seriealbumet. Det var intressant och med en spännande twist på slutet. Det fanns en del karaktärsgrejer som jag störde mig på, speciellt såhär i efterhand när jag haft chansen att tänka efter, men storyn räckte för att tippa över vågen på den positiva skalan. Jag skulle rekommendera den här till er som tycker om övernaturligt och kanske lite detektivarbete, samt är intresserad av seriealbum. Jag vet att det finns människor som är väldigt mycket mer intresserade av seriealbum än vad jag är, och kanske skulle de tycka ännu bättre om även den här än vad jag gjorde. Spännande och intressant, och om ni kan leva med karaktärerna... Så tror jag att det här blir en rolig läsning.
Mer Dylan Dog: http://adesmedia.se/ 

No comments:

Post a Comment

Smyg in en liten kommentar om ni orkar, vill och kan! :D Jag försöker att alltid svara på kommentarer, men om ni har en fråga så mejla gärna! :D